Operation = BRÖST!!!
Torsdag morgon började efter en natt på kliniken,
med att jag gick upp klockan sex och duschade med descutan.
"Håret kändes som svinto och det luktade rengöringsmedel
blandat med klorin av mig."
Vid åtta tiden fick jag träffa Örjan och följa med honom till hans rum.
Han började med att göra några prickar och mäta.
Min bröstbredd var 12 cm, precis exakt som 375cc high profile.
Han la in implantaten innaför tröjjan jag fått ta på mig.
Jag tyckte dom såg enorma ut under den tajta vita t-shirten.
Jag får då prova 375cc medium, men de såg så platt ut.
Så high kändes bättre på mig.
Jag påminde honom om att jag mejlat honom om att jag ville
ha framför placering.
Han föresrpåkade bakom men när han gett sin information
så var det upp till mig att välja..
Fick en känsla av att han är bra envis men ärlig.
Jag ville ha en mindre storlek,
men fick då 400cc high profile att välja på också.
"Du kan lätt bära upp 400 cc" sa Örjan
De är bredare om du vill att brösten ska gå -längre ut åt sidan-.
Jag kunde inte bestämma mig,
tyckte båda implantaten var alldeles för stora.
Jag ville ha mindre men fick dessa att välja på.
Han såg att jag tvekade och sa att jag kunde ta med mig implantaten till mitt rum och
prova en kvart.
"Ångesten växte och paniken steg som 40 graders feber
och genomsyrade hela kroppen.."
Där inne satt nu en annan tjej, en jätte gullig tjej vi kan kalla henne M.
Jag klämde och kände och mätte och kollade i spegeln.
Ringde sambon i ren panik med tårar i ögonen och en stor klibbig klumb i
halsen.
Jaaaag vill inte längre, jag vill inteeee....
A hade inte tid, barnen va i full fart att väsnas,
så det var inte mycket till hjälp ändå.
Vi la på. Det var ju ändå upp till mig,
det visste vi ju båda två.
Pratade med tjejen i sängen brevid.
Hon skulle ha 400cc high profile.
Hon va 10 cm kortare än mig och
vägde ngr kilo mindre än mig.
Örjan kom in och frågade mig om mitt slutgiltiga besked.
Jag tar 375cc high profile sa jag.
FRAMFÖR muskeln.
Nu var det kört.
Men jag ville inte ha för stora och dessa var exakt min bredd.
Örjan försvann lika fort som han dök upp,
för att komma tillbax efter en kort stund som kändes
som en evighet.
M hade gått iväg för att förberedas inför opererationen och
Örjan målade klart på mig innan han skyndade iväg till operationssalen.
Jag fick en häfte att läsa om "efter operationen" och nu fanns ingen återvändo.
Låg i sängen och skrev sms så fort fingrarna kunde skriva.
Nervositeten gjorde mig illamående.
Närmare 11 kom en manlig sköterska och gav mig tre tabletter.
Han pratade på och var väldigt lättsam och trevlig.
Vi gick iväg till operationssalen.
Där var en kvinnlig sköterska i full färd med att bädda operations sängen.
Jag fick ta av mig morgonrocken, lägga mig under ett skönt täcke och
sen lägga armarna rakt ut på nått som va där för armarna.
Fick en nål i armvecket,
"nu kommer du fått något som sätter snurr i huvudet" sa den manliga sköterskan.
Mina tankar och mitt eget nervösa babbel försvann när lampan över huvudet började
snurra ikapp med taket.
"Det snurrar" mumlade jag och mindes att jag nyss såg att klockan va 11.
Jag funderade på hur jag skulle kunna rymma precis innan det började snurra.
Kände mig som fågeln i disney filmen bernad och bianca,
när han spänns fast mot sin vilja och försöker ta sig loss.
Jag drar ur nålen och spriiiinger.. jag måste rymma.. jag klaaarar inte detta.
"Jag hann nästan se migsjälv flaxa med armarna medans jag rusade ut ur rummet och nålen flyger genom luften efter att jag dragit ur den i bara farten..."
Men som sagt jag somnade innan jag visste om det.
PÅ VAD SOM KÄNDES SOM EN ÖGONBLINKSSEKUND
När jag vaknade var klockan ett och jag trodde seriöst att jag bara hade blundat.
Har du vaknat nu sa sköterskan, allt är klart!
Vaa? Jag har ju bara blundat?
Kikar lite försiktigt under täcket woooow BRÖST!
JAG har BRÖST!!På riktigt!!!!och sen kände jag vad jag frös.
Hackade tänder. skakade. Frös ända in i märgen.
Jag har ont, känner mig överkörd av en ångvält.
Fick något insprutat i nålen i armen och efter en stund orkade
jag små somna igen och skakade inte lika mycket.
Sen sov jag inget mer förrens på kvällen.
Hade ordentligt ont, speciellt i revbenen, det kändes som om dom gått av.
Men ändå bubblade lyckan över att ha klarat operationen under huden och
glädjen över att leva tog upp bra mycket plats i min skräckslagna hjärna.
Andades för tabletterna, pratade med min rumskompis, supertrevlig tjej verkligen, undvek att skratta, hosta och djupandas. Andas är viktigt att man gör... försiktiga pånyttföda andetag blev det.
Rumskompisen hade mycke ondare än mig, speciellt i ryggen, där hade jag inte ont.
Men jag hade mer än tillräckligt ont kan jag lova..
Led dock med henne.
Det är lättare att förtränga sin egen smärta, närman ser någon annans...
Hon hade gjort bakom placering.
Hennes muskler hade ju lossas från sina fästen och ett stort implantat tryckts in i de nygjorda fickorna inunder..
Det var det jag valde att inte utsätta mig för, liiivrädd för att få leva med muskelpåverkan resten av livet...
men jag kan ha valt fel, kanske kommer detta inte alls bli bra, jag gick ju emot kirurgen i många avseenden,men det är ingen idee att spekulera, bara låta tiden visa....
Vågar jag knappt kolla på brösten nu...
Brösten blev STORA ojojoj.. (van..ingenting...)men ja är nöjd..(mest nöjd över att jag verkligen gjorde det!!)
dom kommer sjunka och jag hoppas slutresultatet blir bra..
heeelt underbart att ha bröst.. obeskrivlig känsla.. GRYMT HÄFTIGT!!!! ^^
Men jag ville inte ha för stora och dessa var exakt min bredd.Nu orkar jag inte skriva mer.. mår illa och är yr.. tog nyligen medecin.. ska passa på och sova nån timma.
uppd. senare igen och skriver mer rent... ursäkta röran men jag är svimmfärdig..
