MyBreccia

Imorgon skulle jag egentligen varit där.
På britsen till min dödsångest.
Slumrat in och ev vaknat med runda
uppsvällda ilskna bollar som morrar
åt mig av ondska under toppen.

"Nu har du satt hit oss, vi kommer
inte loss, gör vi det ska vi bita av dig
näsan, så ska du få se hur roligt det
är när du måste sätta dit en ny!"

Nej men denna dödsångest.
Tror det är ren och skär ångest som
förföljt mig sista tiden.
Andningssvårigheter, gråtattacker,
mardrömmar, sprängande
huvudvärk, magont och
sömnsvårigheter.

Därav har jag varit apatisk och inte orkat ett skit.
Knappt tagit mig upp ur sängen på morgonen.
Vill bara sova. sova sova sova.
Jag vet att det inte finns ngn återvändo.
Operationstid är satt då är det bara att pröjsa.
Ial 25% och då får jag hellre de där brösten.

Speciellt har jag hängt övervägande dygnet runt
på operationsforum.
Läst och sett bilder som kan skrämma de flesta.
Att behöva läga sig under kniven om och om igen
och uthärda smärtattack efter smärtattack
bara pga att man vill ha något så simpelt som
ett par runda eller för all del anatomiska silicon
bröst...
Men bröst jag vill ju ha bröst.. tillomed rispåsarna
är svåra att skiljas ifrån efter att haft dom en kort stund
under tröjjan. Så fint med bröst.
Jag vill ha ett par fina bröst som jag kan känna mig
kvinnlig med. Mina är ju nästintill obefintliga.

Tror tillomed mig veta att min MAN som var totalt
emot detta börjat längta efter mina bröst.
Han kan slänga ur sig en oskyldig men längtande kommentar:
"hur snart får man gosa med brösten efter operationen?"
Det ger ju inte mindre ångest direkt :S

"Jag vill göra operationen, men jag vill inte föda ut ungen..!"
eller vad det nu var ngn skrev på forumet.. Ja ni fattar ;)

Nästa vecka blir det av om jag så ska släpas dit. I fötterna.
Godnatt!!


skrivet 3/2-11 kl 23.23