MyBreccia

Heej gumman!!!
Visst är det så.. att det inte spelar någon roll vad någon annan säger.
Vi har dock båda turen att ha män som gillar oss som vi är, trots galna ideer
så som den dyra tokiga bröstoperationen.
De måste helt enkelt älska oss.. det får va en liten tröst i mörkret.
Vi har någon som håller om oss och försöker trösta.

Jag grät också på kvällarna speciellt, för att inte tala om när jag vaknade på natten
och badade i svett. Var så stressad och mådde så extremt dåligt.
Svettades floder och grät ett hav per natt.
I ensamhet såklart.
Undrade va sjutton jag hade stält till med.
Kände mig som en egoistisk ytlig idiot.
Allt gjorde ont och livslusten var som bortblåst.

Nyligen kunde jag börja sova på sidan och har börjat må bättre så sakta.
Ju mer jag klarar i vardagen dessto bättre.
Jag försöker att inte fokusera på brösten (svårt när de gör ont och gör sig påminda
stup i kvarten, åka bil bla är INTE skönt, jag ahr fortfarande problem att växla...) men jag kämpar.
Efter två veckor drygt försvann min gravidmage och det var en lättnad i sig.
Kan trösta dig med att magen kommer försvinna... jag lovar.

Vi får följas åt... mååånga styrkande kramar från mig!!!